Motgångar är en del av livet och något som vi alla måste lära oss att ta oss igenom även om det kan kännas svårt många gånger. Hur vi reagerar och hanterar motgångarna vi ställs inför beror mycket på hur vi är som människor och vad vi har för tidigare livserfarenheter. När vi befinner oss mitt i en tuff motgång och det känns som att hela världen ska rasa samman så kan det vara svårt att se något positivt men då behöver vi påminna oss om att det faktiskt kan komma något gott ur det. Varje gång vi kliver över ett hinder så lär vi oss något nytt samtidigt som det ger oss viktiga verktyg som vi kan använda oss av längre fram i livet och därför behöver vi dessa utmaningar, Vi blir även starkare mentalt och får chansen att utvecklas och växa som människor varje gång vi går igenom en tuff och svår period i livet. 

 

Ibland så bjuder livet oss på mer motgångar än framgångar och då kan det vara lätt att börja ifrågasätta varför man drabbats av dem. Jag tror väldigt starkt på att allt händer av en anledning och söker därför alltid svar på vad det är för mening med det som sker. Men när jag står mitt uppe i en tuff motgång så finner jag oftast inte den meningen hur mycket jag än letar efter den och det gör mig oerhört frustrerad. Jag vet att man ser och förstår den meningen först när man har tagit sig igenom sin motgång men ändå så letar jag efter den överallt då dagarna man kämpar i motvid skulle vara så mycket enklare att hantera om man visste att det kom något bra ur alla tuffa situationer som man råkar ut för.

 

Jag har haft väldigt många motgångar i mitt liv och de senaste månaderna har varit riktigt tuffa då det stundtals har känts som att jag befunnit mig mitt ute på ett stormande hav. De riktigt tuffa dagarna så har jag därför fått lägga all min kraft på att simma och trampa vatten för att hålla mig ovanför vattenytan vilket har resulterat i att jag har känt mig helt slutkörd i både kropp och själ. När jag blir dränerad på energi så passar de onda hjärnspökena som bor inne i mina tankegångar på att komma fram och skapa ordentligt med oreda då jag har sämre kapacitet att möta dem. Jag blir då väldigt kritiskt mot mig själv och börjar tvivla på min egen kapacitet samt börjar ifrågasätta saker som egentligen är självklara.

Jag börjar även fundera över om det kanske är dags att lägga upp en del drömmar på hyllan för att satsa på något helt annat i stället. Stormen har även bidragit till att jag har känt mig oerhört vilsen vilket har skapat mycket tankar och frågeställningar kring om jag verkligen befinner mig på rätt väg eller inte. Jag har också haft ganska många funderingar kring om jag ska åka härifrån ett tag då jag skulle behöva få lite distans till allt som har varit men det finns något som håller mig kvar och det är min älskade praktikplats. Jag älskar verkligen mitt arbete där och jag mår även väldigt bra av att vara där! Det är en plats som hjälper till att läka min själ samtidigt som den också ger mig kraften att orka kämpa vidrare vilket jag verkligen behöver just nu! 

 

Hela vårt liv består av en rad kontraster då det innehåller både höga toppar och djupa dalar, glädje och sorg, förtvivlan och eufori samt alla känslor däremellan. Utan mörker så kan inte ljuset existera och har man aldrig dåliga dagar så vet man inte heller hur det känns att ha dagar då allt tycks gå på räls. Vi behöver därför motgångarna för att påminna oss själva om vad vi har i vår tillvaro att vara tacksamma över då vi annars skulle ta vår lycka och framgång för given. Men även om motgångarna behövs och är en naturlig del av vårt liv så kan det ibland vara svårt att veta hur man ska möta och hantera dem. 

När jag mår riktigt dåligt så vill jag stänga in mig själv i en bubbla och inte låta någon komma in där då jag vill skydda min omgivning från att behöva möta den ångest som finns på insidan. Jag är en mästare på att få människor att tro att jag bara vill vara ifred fast jag egentligen bara vill få falla ihop i en liten hög på golvet och få en stor kram samt hjälp att ta mig upp igen. Men i stället för att be om den hjälpen så sätter jag mina taggar utåt då det är så mycket enklare än att våga visa sig svag och sårbar! Jag behöver därför träna på att släppa in människor och aktivt be om hjälp då jag befinner mig i tuffa situationer då det skulle bidra till att jag kunde hantera mina motgångar på ett mycket bättre sätt!

 

Om man ska kunna ta sig igenom en tuff motgång så behöver man kunna möta alla sina känslor som man har inom sig. Det är en förutsättning för att man ska kunna läka ihop igen. Man måste därför tillåta sig själv att få bli arg och besviken då saker inte går som man har tänkt sig eller gråta tills tårarna tar slut om man har fått sitt hjärta krossat av någon då det är viktigt för att kunna gå vidare. Det finns något som heter att tiden läker alla sår och även om det kanske låter en aning klyschigt så tror jag att det stämmer även om det ibland kan vara väldigt svårt att tro på det. Hur lång tid det tar att läka ihop är olika för alla men oavsett hur lång tid det tar så är det viktigt att man under den tiden påminner sig själv om att det oftast väntar bättre tider runt hörnet. 

 

Vi kan inte kontrollera vad som händer i vårt liv och vilka prövningar som vi kommer att ställas inför men vi kan alltid välja hur vi reagerar på dem samt hur vi agerar för att ta oss vidare. Om vi beslutar oss för att vi ska försöka ta oss igenom de svårigheter som vi möter på vår väg i stället för att lägga benen på ryggen och springa så långt ifrån dem som möjligt så kommer det att bidra till att vi blir både starkare och modigare. Vi måste därför se till att ta tillvara på alla lektioner som vi får i livets hårda skola då de kommer att ge oss värdefulla lärdomar som vi kan ta med oss till vår nästa stora prövning. Ju bättre rustade vi är inför mötet med livets motgångar desto bättre kommer vi att kunna hantera dem och det är något som vi behöver komma ihåg de dagar då det känns lite extra tufft att vara människa!