Ny praktikplats <3
I torsdags vid lunchtid blev det äntligen klart att jag har fått en ny praktikplats! Jag ska börja på samma arbetsplats som min sambo. Det är en kombination av boende och daglig verksamhet. När man kommer dit så möts man av en härlig gemenskap och så får man träffa väldigt inspirerade människor också. Därför ska det bli superkul att få ha praktik där!
Allt började med att jag pratade med chefen på äldreboendet där jag hade praktik om att jag ville byta avdelning då det tog väldigt mycket på psyket att vara på en palliativ vårdavdelning. Men hon lät mig inte byta avdelning då hon var så nöjd med min arbetsinsats. Det är självklart roligt att få ett kvitto på att det man gör uppskattas men man måste samtidigt tänka på sig själv om man känner att man inte mår bra. Jag bestämde mig därför för att börja leta efter en ny praktikplats!
Jag började intressera mig för sambons arbetsplats då han varje dag kom hem därifrån och var på ett strålande humör. När jag inte fick vara på äldreboendet på grund av corona så tyckte sambon att jag skulle skicka iväg ett mail till hans chef vilket jag gjorde.
I april var jag där första gången och hälsade på och jag kände direkt att jag trivdes där och att jag ville vara där. Åkte dit och gjorde några fler besök och tillslut var det dags att skicka iväg ett mail om att jag ville ha praktik där.
Det mailet var så svårt att skriva för hur formulerar man på ett bra sätt att man inte har en kapacitet på hundra procent och att man har vissa begränsningar? Jag hade så mycket ångest över det och var så rädd för att mina fel och brister skulle stå i vägen för mig.
Även om jag vet att jag har en del begränsningar så har jag svårt för att acceptera och erkänna dem både för mig själv och inför andra. I min värld ska det inte finnas några begränsningar utan jag ska kunna prestera lika mycket som alla andra för att räcka till.
Jag är väldigt hård mot mig själv och det är något jag måste jobba på! Men det blir lätt så när det finns så mycket fördomar och oförståelse i samhället och när många man möter väljer att fokusera på vad man har för svagheter i stället för att se vad man har för styrkor.
I torsdags så kom min arbetskonsulent till arbetsplatsen för ett möte och jag var nervös hela förra veckan inför det. Lägg till sömnbrist samt en överdos av koffein och nikotintuggummin så förstår ni att mina nerver satt på utsidan av kroppen under detta möte. Det var länge sedan jag var så nervös inför något! När man vill något väldigt mycket så uppstår det en rädsla för att det inte ska bli som man vill. Jag hade en inre känsla av att det skulle gå bra men jag vågade absolut inte ta ut det i förskott.
När det under mötet kom upp att jag behöver en anpassad arbetstid för att jag varit sjukskriven en längre tid på grund av sjukdomen i sköldkörteln och min funktionsvariation så ville jag bara sjunka genom marken. Jag hade målat upp en bild i mitt huvud att det skulle vara ett stort problem och därför kändes det som om tiden stannade till i flera sekunder när det kom upp. Varför skulle jag få en chans att vara där och ha praktik då jag har en lägre kapacitet än andra? Allt gick bra och jag börjar inse att problemet bara existerade i mitt eget huvud.
Att mötet gick så bra som det gjorde beror mycket på chefen som arbetar där! Jag har aldrig träffat en så förstående och bra chef förut. Hon ser vem man är och har en stor empatisk förmåga. Hon ser vad man har för möjligheter till utveckling i stället för att bara se en massa hinder. Om fler människor hade haft samma synsätt som henne så skulle vi ha ett mycket bättre samhälle! Sambon tycker också att hon är den bästa chef han har haft!
Efter mötet så kände jag mig flera kilo lättare och jag är så glad och tacksam för att jag ska få ha praktik där! Sambon är också glad för att jag ska få vara där för han har märkt hur roligt jag tycker att det är. Det viktigaste för honom är att jag börjar må bättre igen efter allt jobbigt som inträffade förra året.
Sakta börjar den tomhetskänsla jag haft en längre tid att försvinna och det beror på att jag har kunnat fokusera på något som jag tycker är roligt. Jag har nog aldrig velat att sommaren ska gå så fort som jag vill det här året! Visst ska det bli skönt med lite semester men jag längtar så mycket till augusti då jag ska börja min praktik!!
Firade den nya praktikplatsen med tårta och bubbel och så fick jag
jättefina rosor av min älsklig med. Det var helt klart den bästa dagen på länge!!
Ha det så bra så hörs vi igen i nästa inlägg/ Kram Bettan
