Idag är det den 20 november! En helt vanlig gråmulen dag under hösten för de allra flesta, men för andra är det här en av årets viktigaste dagar. Det är nämligen transgender day of remembrance som är en minnesdag då man uppmärksammar alla de transpersoner som dödats på grund av sin könsidentitet. Runt om i hela världen anordnas manifestationer för att hedra och minnas alla dem som fallit offer för den hemska transfobin. Den här dagen är också till för att vi ska kunna visa och ge vårt stöd till alla transpersoner i vårt land och resten av den här världen. Eftersom det är en självklarhet för mig att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma rättigheter så tycker jag att det är mycket viktigt att uppmärksamma den här dagen i min blogg.  

Många transpersoner lever i en mycket hård och tuff verklighet där de dagligen får möta transfobi, diskriminering, hatbrott och trakasserier. I en del länder blir de förföljda och tvingas fly för sina liv då de riskerar att bli mördade av det hat som finns riktat mot dem. Detta innebär att de tvingas få sina livsmöjligheter kraftigt begränsade och inte kan leva sina liv så som de vill och önskar. 

Även om vi i  Sverige har kommit mycket längre än vad man har gjort i andra länder då det kommer till hbtq-personers rättigheter så finns det fortfarande mycket hat och oförståelse kvar. När man läser och tar del av detta så kan man förstå att många transpersoner lever med ett starkt självhat och utvecklar ångest samt djupa depressioner. Suicidrisken hos denna grupp är på grund av den psykiska ohälsan alarmerande hög och tyvärr så ökar antalet människor som begår självmord för varje år. Detta är en mycket dyster statistik som vi behöver göra allt vi kan för att ändra på! 

 

Transpersoner har länge varit en mycket utsatt grupp människor i vårt samhälle då transexualism tidigare ansågs vara en psykisk sjukdom. Det är inte alls länge sedan de blev tvångssteriliserade innan de fick genomgå en könskorregering vilket gör mig både arg, frustrerad och ledsen. Hur kan man döma ut en grupp människor på det sättet! För mig är det helt orimligt att ett föräldraskap ska handla om vilket kön man har! Man blir väl inte automatiskt en sämre förälder bara för att man korregerar sitt kön! Idag får transexuella skaffa barn och bli föräldrar men fördomarna lever kvar och det finns fortfarande massor kvar att göra för att de ska få tillgång till samma rättigheter som andra människor i vårt samhälle. 

 

Jag strävar alltid efter att försöka förstå saker, men transfobi är något som jag aldrig kommer kunna förstå då det för mig är helt obegripligt att man kan ha det! Skulle man inte vara lika mycket värd som alla andra människor bara för att man vill leva i ett annat kön än det man föddes med? Jag har träffat några transpersoner i mitt liv och jag kan säga att det är helt fantastiska människor som har inspirerat mig väldigt mycket. Därför blir jag så otroligt ledsen av att veta att dessa människor ska behöva möta oförståelse och inte bli accepterade i det här samhället bara för att de är transsexuella.

Även om vi kanske inte kan förstå och sätta oss in i hur det är att födas i fel kropp och ha en känsla av att vilja tillhöra ett annat kön så måste vi sträva efter att försöka förstå och framförallt möta individen på ett respekfullt sätt. Men tyvärr har många människor en tendens att förakta och avsky det de inte förstår. Därför är det mycket viktigt att kunskapen om transexualism ökar så att vi en dag kan få ett samhälle där vi accepterar varandra oavsett vad vi har för konstillhörighet.

 

Vad kan vi då göra för att råda bot på den transfobi som råder i det här samhället? Jag tror att vi måste börja med att sluta vara så låsta i de könsnormer som finns. Redan som barn får vi lära oss att det finns olika förväntningar och oskrivna regler utifrån vilket kön vi har.

Vi får lära oss att flickor ska vara känsliga och omtänksamma medans pojkar förväntas vara starka och tuffa då de inte ska visa så mycket känslor. Flickor som inte passar in i normen och hellre klättar i träd, lirar ishockeyspel och föredrar fysiskt hårda aktiviteter som ger skrubbsår på knäna framför lugna stillsamma lekar kallas för pojkflickor. Men vad händer med pojkar som hellre vill leka med barbiedockor och små rosa my little pony hästar i stället för med bilar då begreppet flickpojke inte ens existerar? 

Varför skapas det alltid en större reaktion om en pojke vill ha målande naglar eller en glittrande klänning än om man ser en flicka med kortklippt hår i killkläder? Detta är något som måste förändras då jag tror att det begränsar oss kraftigt i vår utveckling! Alla måste ha samma rätt och möjligheter att kunna utforska sin könsidentitet och få känna att de kan vara sig själva fullt ut! Därför måste vi lära våra barn att det inte är fel att avvika från de könsnormer som finns. Ingen ska behöva tvingas bära på en rädsla att inte bli accepterade av sin omgivning bara för att man inte passar in i den stora mängden och det måste vi förmedla till vår nästa generation.  

 

Människan har ett väldigt stort behov av att dela in saker i olika fack och det gäller även då det handlar om könsidentitet. Det blir problematiskt för de som inte känner sig hemma i tvåkönsnormen utan definerar sig som något annat. Jag skulle önska att det fanns tre kön, han, hon och hen för att vi inte ska tvinga in någon i ett fack där den personen inte alls passar in. Men tyvärr finns det en del som inte alls kan acceptera hen som pronomen.

I svt:s programserie "mötet" diskuteras begreppet hen med en lärare som uppger att hon vägrat kalla en elev för det då hon menar att det bara finns två kön. Hon menar att en människa kan känna sig som ett djur eller en seriefigur om den vill men att vi inte kan ha ett pronomen för varje enskild person. Detta får mig att vilja skrika rakt ut och jag blir riktigt mörkrädd av att veta att det finns människor som har detta synsätt. Jag anser att vi behöver ha hen som ett komplement till han och hon då det finns människor som varken känner sig som en man eller kvinna och de måste kunna få vara sig själva och känna sig hemma i sin könsidentitet.

 

Många transpersoner vågar inte komma ut och vara sig själva då det finns en rädsla för negativa reaktioner från omgivningen. Men ska de tvingas stanna kvar i garderoben för resten av sina liv bara för att det saknas acceptans för normbrytande i det här samhället? Ingen ska behöva mötas av utanförskap bara för att det saknas kunskap och förståelse. Det ska och måste vara en mänsklig rättighet att få vara den man är utan att behöva bli kränkt, trakasserad eller förminskad av sin omgivning. Därför ska alla ha rätt att tillhöra vilket kön man vill utan att behöva känna skam eller bli ifrågasatt i sitt val. 

Vi måste komma ihåg att vi aldrig kan definera någon enbart utifrån vad den har för kön utan vi måste lära oss att kunna se vad det är för människa vi har framför oss. Det ska inte spela någon roll om du är man, kvinna, en hen eller har någon annan könstillhörighet. I grunden är vi alla människor som har samma rätt att få vara oss själva utan att behöva mötas av fördomar och oförsåelse! Jag önskar att vi en dag kan få ett samhälle med mer tolerans där vi accepterar varandra oavsett vad vi har för könsidentitet!