Årsresumé 2020
Nu är vi framme vid årets sista dag och ett nytt år står för dörren! Jag tycker att det känns värdefullt att en dag som denna stanna upp en liten stund och blicka tillbaka på året som har varit så det tänkte jag att vi skulle göra nu!
Jag tror inte att någon hade kunnat föreställa sig att det här året skulle innebära att vi skulle börja hålla avstånd från varandra och leva under stränga restriktioner. Men i pandemins spår så blev det vår verklighet som vi tvingas leva i under nästan hela året. Vi har fått ställa in saker, ändra våra planer och inte fått leva som vi vill. Det har gjort så att vi har fått lära oss att tänka utanför boxen och göra saker på ett annorlunda sätt, trots detta så har jag ändå haft ett ganska bra år!
I det här inlägget tänkte jag ta med er på min resa genom 2020 så låt oss börja där det gångna året tar sin början, nämligen i januari! Jag och sambon gick massor med mysiga vinterpromenader och njöt av semlor med varm choklad samtidigt som snön yrade utanför fönstret. Jag försökte njuta av tillvaron men en intensiv tomhetskänsla hade börjat ta över mig mer och mer då jag hade gått igenom flera jobbiga händelser under en längre tid. Mitt mål för året blev därför att börja läka ihop igen.
Jag började blogga för att försöka få bort fördomar kring psykisk ohälsa och för att bidra till att synen på olika funktionsvariationer förändras. Jag tycker både att det är roligt och givande att kunna skriva bra texter som inspirerar andra samtidigt som jag själv utvecklas massor av det. Jag tog tag i något som jag velat göra en längre tid, nämligen att sluta röka och jag lyckades med detta med hjälp av nikotintuggummin! Även om jag har fuskat lite och tagit några bloss på en och annan fest så har jag inte börjat röka igen och det är något jag är väldigt stolt över!
Jag kämpade på med min praktik som jag hade på ett äldreboende även fast jag inte alls mådde bra av att vara där. Att vara på en palliativ vårdavdelning när man inte mår bra psykiskt är inget jag rekommenderar! Jag bestämde mig därför för att det första steget för att läka ihop igen var att se mig om efter en ny praktikplats.
Corona kom och jag fick inte vara kvar på äldreboendet. Jag var hemma i över en månad och började klättra på väggarna av rastlöshet. Jag hade börjat intressera mig mer och mer för sambons arbetsplats då han varje dag kom hem därifrån och var på ett strålande humör och därför följde jag med dit på ett besök. Där möttes jag av en härlig gemenskap och helt fantastiska människor som inspirerade mig väldigt mycket. Jag kände direkt att jag ville ha praktik där!
Under våren blev det som vanligt massor med parkhäng för det finns inget bättre än att sitta ute med en kopp kaffe i solen! Jag gjorde fler besök på sambons arbetsplats och i början av sommaren så kom min arbetskonsulent dit för att ha ett möte. Jag var så nervös inför det! Tiden stannade i flera sekunder då det kom fram att jag behövde en anpassad arbetstid då jag varit sjukskriven en längre tid. Jag var livädd för att mina begränsningar skulle förstöra min chans att få vara där! Som tur var gick det bra och jag fick ha praktik där! Självklart så firade jag detta stort med både tårta och champagne!!
Något annat bra som hände under våren var att jag fick en text från bloggen om könsnormer i samhället publicerad i vår lokaltidning Örebroar'n. Det kändes stort och är något jag är väldigt stolt över!
Sommeren kom och jag och sambon njöt av en skön semester. Vi var på Öland i hans föräldrars stuga och så blev det en mysig tur till Göteborg med där vi bodde på hotell. Vi badade, åt massor med glass och var även mycket i hästhagen som är ett friluftsområde. Min morfar har en husvagn på deras camping och där blev det många härliga grillkvällar tillsammans med familjen.
I slutet av sommaren så följde jag med sambon på en resa med hans jobb och min nya praktikplats. Jag tvekade länge innan jag åkte om jag verkligen skulle följa med. Jag kände mig orolig då jag skulle bo en hel vecka med människor jag inte kände så väl och så var jag rädd för att min diagnos skulle göra det svårt för mig. Men eftersom resan skulle gå till mitt och sambons älskade Köpingsvik på Öland så kunde jag inte motstå att följa med.
Öland visade sig från sin bästa sida och bjöd på ett fantastiskt väder med högsommarvärme hela veckan. Vi bodde precis vid standen så vi kunde sola och bada varje dag. Vi gjorde även spännande utflykter till bland annat Borgholms slottsruin och till fyren Långe Jan. Kvällarna bjöd på vackra solnedgångar och när mörkret föll över standen kunde vi njuta av en underbart fin och sprakande brasa under den vackra stjärnhimlen.
Jag hade en helt fantastisk semestervecka med mycket trevligt sällskap och jag ångrar inte en sekund att jag följde med dit. Jag kan nog säga att det var en av de bästa veckorna i hela mitt liv!
Hösten kom och jag började äntligen på bästa praktiken och efter bara några månader så utökade jag tiden där vilket känns så roligt. Jag kände också att jag hade fått massor med ny kraft efter sommaren och sakta men säkert började jag läka ihop igen efter allt som varit.
Tyvärr så varade inte den känslan speciellt länge då jag i oktober fick gå igenom ytterligare en tuff och svår period i mitt liv.
Under de riktigt tuffa dagarna har jag fått väldigt mycket hjälp av en fantastisk kollega på praktiken. Jag vet med handen på hjärtat inte om jag hade orkat ta mig igenom den här hösten utan henne! Hon har fått mig att öppna upp mig och inse att det inte är farligt att släppa in någon innanför mina höga murar. Jag är så djupt tacksam för att jag har fått träffa henne och allt hon har gjort för mig!
Under hösten fick jag även min andra text för året publicerad i tidningen Hälsa. Det var en text om att se människan bakom en diagnos. Det är så roligt att de ville publicera den och jag är så tacksam för att den texten når ut till många då den är väldigt viktig!
Corona kom med en andra våg och livet började präglas av ännu fler restriktioner än i våras. Vi har under hela året fått lära oss att göra saker på ett annorlunda sätt så första advent firades för första gången utomhus vilket ändå var väldigt mysigt! Årets sista månad har jag och sambon julpyntat hemma, ätit alldeles för många lussekatter och kollat på flera olika julkalendrar för att få julstämningen att infinna sig. Efter en mysig julavslutning på praktiken firade vi en annorlunda med ändå bra jul hemma hos oss med den närmaste familjen.
Det bästa som har hänt detta år är utan tvekan att jag fick min praktikplats. Där blir jag sedd för den jag är och får även chansen att utvecklas på ett bra sätt och det är jag så otroligt tacksam för! Jag har även hittat en fin vän där som jag tycker så mycket om. Det har blivit många långa och givande samtal med henne i telefon och över flera koppar kaffe! Det sämsta som har hänt förutom att corona kom till vår värld är den jobbiga händelsen i höstas som verkligen fick mig ur balans och skakade om mig rejält.
Om jag skulle få återuppleva en stund det här året så skulle det vara den sista kvällen på Öland då vi satt runt brasan på standen. Det var ett magiskt ögonblick och mitt finaste minne från det här året.
Nu blickar jag framåt mot 2021 och hoppas att det nya året blir bättre än slutet på detta år. Jag har redan några saker att se fram emot så jag hoppas och tror att det kommer bli ett bra år. Jag har fortfarande inte läkt ihop än efter allt som har hänt men jag hoppas att jag ska återfå kraften och bli stark igen även om det kommer att ta tid.
Jag vill avsluta detta inlägg med att önska er alla ett riktigt gott nytt år. Jag hoppas att det nya året blir bättre för oss alla och att det blir ett år då vi kan börja återgå till att leva som vanligt igen utan några restriktioner.
Ha det så bra och ta hand om er så hörs vi igen nästa år/ Kram Bettan
