De flesta har nog upplevt någon form av prestationsångest inför en situation där man förväntas prestera och bli bedömd av andra. Det kan då uppstå en rädsla för att ens prestation inte ska räcka till och det kan göra så att man börjar sätta upp höga och orealistiska krav på sig själv och försöker prestera mer än vad man behöver göra.

Jag tillhör den kategori människor som alltid jagar den perfekta prestationen som gör att jag känner att jag duger som jag är. Jag är en perfektionist som har väldigt svårt att vara nöjd med det jag presterar och misslyckanden får inte finnas i min värld.

För mig räcker det inte att göra mitt bästa, jag strävar hela tiden efter att göra mitt absolut yttersta i varje situatuion för att jag ska anse att det räcker till. 

Men vart kommer de här kraven ifrån? De kommer från mig själv då jag är min egen största kritiker och bryr mig alldeles för mycket om vad andra tycker om mig. Jag har funderat fram och tillbaks på vad detta beror på och har kommit fram till att jag alltid vill prestera på topp bara för att kunna kompensera för de brister jag har. 

 

Fundera på en fråga! Du är chef på ett företag och ska välja mellan två peroner att anställa.

Den första personen har inte några begränsningar och kan arbeta heltid. Hen tar sitt ansvar och gör det som ska göras men är inte speciellt engagerad i sitt arbete. 

Den andra personen har varit sjukskriven och kan bara arbeta halvtid. Hen har vissa begränsningar men brinner för sitt arbete och gör sitt yttersta hela tiden med ett stort engagemang. Vem skulle du välja att anställa? 

Många skulle nog anställa den som kan arbeta heltid och inte har några begränsingar och det skapar en rädsla hos mig att jag inte ska få samma möjligheter som andra som kan arbeta fler antal timmar än mig. Jag går runt med en känsla av att jag är lite sämre än andra bara för att jag inte arbetar heltid och strävar därför alltid efter att jobba lite hårdare än alla andra för att kompensera för att jag inte är på arbetsplatsen full tid. 

Jag vill att det ska framgå att jag är minst lika bra som den som arbetar heltid trots att jag gör färre antal timmar och därför är det viktigt för mig att visa att jag brinner för det jag gör och har ett stort engagemang. 

 

På hemmafronten ställer jag också väldigt höga krav på mig själv. Ska det komma någon på besök så ska det vara städat, sängen ska vara snyggt bäddad och alla kuddar ska ligga på ett snyggt sätt. Jag ser till att det inte ligger eller hänger någon tröja på någon stol utan det måste vara inhängt i garderoben. 

Det är inte fel att vilja ha det städat och fint hemma men jag lägger alldeles för mycket energi på vad andra trycker. Jag vet ju att ingen skulle bry sig om det hängde en tröja på en stol utan att problemet sitter i mitt huvud.

Jag eftersträvar perfektion och försöker alltid överprestera för att jag ser ner på mina brister och det är något jag verkligen måste jobba med. Ingen människa är perfekt och det behöver inte jag heller vara. Jag duger som jag är och det jag gör räcker gott och väl. Problemet är bara att det är svårt att ta till sig det och våga tro på det ibland.