I morse flög jag upp ur sängen innan min älskling hade gått upp. Det händer aldrig annars för jag är extremt morgontrött. Anledningen var att idag skulle jag få följa med till hans jobb och hälsa på och det har jag väntat så länge på!

 

Han jobbar på en kombination av boende och daglig verksamhet där arbetet inspireras av den antroposofiska livssynen där den individuella personens möjligheter står i centrum. 

I deras värdegrund står följande: "Funktionsnedsättning ska inte likställas med utvecklingshinder. Bortom funktionsnedsättningen finns i varje människa en unik, utvecklingsbar kraft" 

Jag blir väldigt inspirerad av detta då det för mig är det ett helt nytt synsätt än vad jag är van att möta.

Jag skulle kunna skriva en hel bok om bristerna i vården och psykiatrin där de mest fokuserar på vad man har för svårigheter och inte vad man kan utveckla. Detta bidrar till att man får svårt att acceptera att man har en diagnos samt att man hela tiden får känna sig sämre pga det. 

 

Kunde inte sova i natt för jag var så nervös för att åka dit! Varför? Jo för att jag blir alltid nervös när jag kommer till en ny miljö och ska träffa en massa nya människor. Blir väldigt osäker och försiktig fast jag inte alls är sån egentligen. Det tar ett tag innan det släpper och jag vågar vara mig själv. Som tur var så har jag haft mycket energi idag och inte alls känt mig trött :) 

 

Verksamheten bjöd på en underbar miljö, roliga aktiviteter och fantastiska männsikor. Jag fick ett otroligt varmt välkomnande av alla. Jag börjar förstå varför min älskling är så glad och positiv när han kommer hem.

Jag har sen i början av året haft en tomhetskänsla efter allt jobbigt som hänt förra året. Lite av den tomheten fylldes idag med värme, glädje och härlig gemenskap och det behövde jag! 

Första dagen jag var på äldreboendet så räkna jag timmarna innan jag skulle få gå hem, idag var det tvärtom! Jag ville inte att dagen skulle ta slut.

Sambon slutar egentligen 15.30 men vi blev kvar ett par timmar till för jag ville se deras boende. Ville inte åka hem... Det måste ju vara det bästa betyg en verksamhet kan få! Vill dit igen!!

På bussen hem så sa min älskling att han för första gången på länge såg att något tänds i min blick och det beror på att jag har haft den bästa dagen på väldigt, väldigt länge! Jag är så tacksam att jag fick följa med dit!