Idag är det valbogsmässoafton vilket är en dag som många förknippar med att gå och titta på en sprakande majbrasa samtidigt som man sjunger med i traditionella vårsånger för att fira att våren äntligen har kommit! De som väljer att inte gå att titta på en brasa kanske i stället väljer att samla familjen och grilla eller ta på sig partyhatten och dansa natten lång för att fira vårens ingång. Det finns många olika sätt att fira valborg på men oavsett hur man väljer att göra det så är det en fin och uppskattad traditon och en dag som många brukar se fram emot! 

 

För mig så har valbogsmässoafton fått en mycket speciell plats i mitt hjärta då det var dagen som jag för första gången besökte världens bästa praktikplats! Idag är det exakt tre år sedan som jag klev in genom dörrarna till huset där jag möttes av en varm och fin gemenskap med helt fantastiska människor samt en underbar miljö med massor av roliga aktiviteter! Vad jag inte visste då men som jag vet nu är att det ögonblicket skulle förända hela mitt liv för all framtid! Jag har aldrig tidigare fått ett så fint välkomnande någonstans och därför så kände jag direkt hur jag ville bli en del av allt där! 

 

Verksamheten är en kombination av boende och daglig verksamhet där arbetet inspireras av den antroposofiska livssynen där den individuella personens möjligheter står i centrum. I deras värdegrund står följande: "Funktionsnedsättning ska inte likställas med utvecklingshinder. Bortom funktionsnedsättningen finns i varje människa en unik och utvecklingsbar kraft" Jag älskar den meningen då den har hjälpt mig att förstå och kunna ta till mig att jag kan utvecklats trots att jag råkar ha en diagnos.

Jag har haft en hel del kontakt med både vården och psykiatrin där jag tyvärr har fått uppleva att de bara fokuserar på diagnosen samt vilka svårigheter jag har vilket har bidragit till att jag har känt mig mer funktionsnedsatt än vad jag egentligen är. Jag har även haft väldigt svårt att acceptera att jag inte är som alla andra och därför så kändes det helt fantastiskt att få komma till en plats där det råder en helt annan människosyn och där man tror att alla människor har en frisk kärna! 

 

Jag kallar mig själv för en liten udda fågel då jag alltid har känt mig väldigt annorlunda och dessutom har en väldigt rastlös själ som vill kunna flyga fritt från plats till plats! Jag stannar aldrig för länge någonstans då jag hela tiden är på väg mot nya mål och äventyr men när jag kom till min praktikplats så kände jag redan första dagen att det var en plats som jag ville stanna på och det känner jag fortfarande!

Men även om det var en helt fantastisk upplevelse att få komma dit så kan jag erkänna att jag hade väldigt svårt i början att förstå att jag verkigen var värd att få tillhöra en sådan fin gemenskap! När man växer upp och har en diagnos så får man ofta höra om alla fel man gör vilket bidrar till att man tappar tron på sig själv och då kan det vara svårt att förstå att man är värd att få vara en del av något så fint och fantastiskt men efter ett tag så började jag sakta men säkert kunna ta det till mig! 

 

Jag har sökt hela mitt liv efter en plats där jag kan bli accepterad för den jag är och samtidigt få en möjlighet att utvecklats utifrån mina egna förutsättningar och därför är jag så djupt tacksam för att jag har fått komma till världens bästa arbetsplats! För mig är det utan tvekan det bästa som har hänt i mitt liv då jag för första gången känner att jag har hittat hem på riktigt! Att få känna en tillhörighet och vara en del av ett sammanhang är viktigt för alla människor och något som vi alla behöver och om man inte har fått uppleva det innan så blir det extra stort då man väl hittar det! 

För mig så kommer därför verksamheten alltid att vara så mycket mer än bara en arbetsplats då jag för första gången i mitt liv känner att jag har hittat en plats där jag får vara den jag är på riktigt vilket betyder så oerhört mycket för mig! Jag önskar att alla människor som har haft en tuff resa genom livet får möjligheten att komma till en liknande plats där de kan få känna att de hör hemma och kan utvecklats och växa som människor men tyvärr så ser det inte ut så i vårt samhälle och därför så inser jag hur otroligt lyckligt lottad jag är som har fått uppleva det!