Låt inte dina hjärnspöken och inre demoner ta för mycket plats i ditt liv!
När man var liten så kanske man var rädd för att gå och lägga sig då man trodde att det bodde elaka spöken under sängen. När man sedan blir vuxen inser man att det inte dyker upp några spöken bara för att man släcker lampan och man kan gå till sängs utan att behöva känna sig rädd. Men spökena har inte försvunnit då de har tagit sitt pick och pack och flyttat in i våra huvuden i stället. Därinne flyger de runt i våra tankegångar och skapar kaos och oreda bland våra tankar då de får oss att tvivla på oss själva, känna oss illa till mods och misstro hela vår omgivning.
Jag har gått igenom flera tuffa perioder det senaste året och har länge känt att jag varit farligt nära en riktig mental krasch. Jag har den senaste tiden känt att jag vill åka långt ut i en skog och lägga mig ner på marken och skrika det högsta jag kan för att få ut alla starka känslor som jag har inom mig. Jag skulle verkligen behöva få ut dem någonstans då det ibland känns som att jag ska explodera och gå sönder i tusen bitar. Det gör mig svag och sårbar och då passar mina hjärnspöken på att se till att mitt huvud blir överbelastat av en massa negativa tankar.
En del nätter går det inte att sova alls då tankarna kör likt en torktumlare runt i huvudet och ger mig massor med ångest. Jag börjar då tvivla på mig själv och det känns som att jag aldrig ska lyckats med det jag vill uppnå. Det får mig att tappa all motivation och jag får svårt att finna en mening med att fortsätta kämpa då jag enligt mig själv inte gör några framsteg alls för att nå mina mål. Även om jag vet att det bara är mina hjärnspöken som talar så är det svårt att inte lyssna och ta åt sig av det de säger.
För några veckor sedan så mötte jag en av mina värsta demoner och han gjorde allt för att bryta ner mig och få mig att hamna i den mörkaste ångesten som finns. Vi möttes i en mycket mörk gränd där han la armen om mig samtidigt som han viskade i mitt öra att mina prestationer aldrig kommer räcka till för att ta mig dit jag vill. Vi hade ett långt samtal där han mycket noggrant gick igenom alla mina fel och brister och passade samtidigt på att påminna mig om hur farligt det är att släppa in någon för nära då man med största sannolikhet blir sviken och sårad då.
Tillslut kändes det som att hela världen var emot mig och jag föll ihop på marken. Jag var på väg ner i ett avgrundsdjupt svart hål men innan jag hann tappa balansen helt så sträckte en mycket god vän ut sin hand och hjälpte mig upp. När jag faller och går sönder så ger hon mig alltid kraften som krävs för att jag ska orka resa mig upp och kämpa vidare. Jag har ett mycket stort förtroende för henne och därför får hon ta del av vad som rör sig inne i mina tankegångar. När det stormar som värst därinne så får hon mig alltid att se nya vägar mitt i allt kaos. Hon har förmågan att sudda ut alla mina negativa tankar och ge mig nya perspektiv som får mig att se ljuset mitt i allt det mörka. Hon möter mig alltid exakt där jag står även om jag råkar befinna mig på några av mina mörkaste platser och så är hon dessutom en världsmästare på att hantera ångest vilket får mig att känna mig fullständigt trygg i hennes sällskap. Jag är därför så otroligt tacksam att hon har korsat min väg och kommit in i mitt liv och blivit min vän!
Om vi inte kan få våra hjärnspöken och demoner att försvinna så måste vi försöka att acceptera att de bor där längst in i de mörkaste tankegångarna i huvudet. Om vi blir medvetna om varför de bor där och uppmärksammar vad de vill oss så kommer de inte längre ha kontrollen att styra våra tankar på samma sätt. Vi behöver lära oss att identifiera vilka negativa tankar de sprider i vårt huvud och analysera på vilket sätt de påverkar oss. Om vi vill kunna förstå oss själva på ett djupare plan så krävs det att vi skaffar oss kunskap och förståelse för varför vi agerar och reagerar på ett visst sätt och för att kunna göra det så behöver vi lära känna de onda väsen som finns inom oss.
Jag analyserar alltid situationer som uppstår i mitt liv för att få en ökad kunskap om hur jag fungerar som människa. Den här gången såg jag tydligt alla varningssignaler på att det höll på att brista fullständigt men jag valde att ignorera dem. När jag får mycket ångest har jag en tendens att stänga in mig själv i ett rum där mina hjärnspöken och inre demoner härjar fritt och får mig att må ännu sämre. Jag bygger upp en hög mur runt omkring mig för att skydda andra från min ångest då jag vet att det är en känsla som lätt smittar av sig. När detta händer så behöver jag hjälp att ta mig ut från det rummet. Men eftersom jag har så svårt att be om hjälp så bestämde jag mig för att försöka klara mig helt på egen hand. Det beslutet resulterade i att jag fick möta en av mina ondaste demoner.
Jag ser det som ett stort misslyckande att jag inte lyckades hantera situationen själv. Jag är extremt hård mot mig själv och har väldigt svårt att tolerera och acceptera misslyckanden. Men jag försöker att inte gräva ner mig i det utan i stället låta de negativa erfarenheterna bli viktiga lärdomar inför framtiden.
Mitt senaste möte med mina demoner har verkligen fått mig att inse att jag behöver ta ett allvarligt samtal med min inre kritiker samt inse att det inte är ett misslyckande att behöva be om hjälp. Ensam är inte alltid starkast även om jag verkar vilja tro det många gånger.
Jag har också insett att jag måste börja lyssna på kroppens signaler och inte bara köra på när jag känner att jag inte mår bra. Jag måste ta hand om mig själv bättre då jag ibland slarvar en hel del med både mat och sömn samt stressar alldelses för mycket. Det skapar obalans i både kropp och själ och det ger demonerna utrymme att ta makten över mina tankar. De väntar på att jag ska bli sårbar för att de ska kunna påverka mig.
Men från och med nu så ska jag inte låta dem stå i vägen för mitt välmående längre. Det är därför hög tid att sträva efter att få mer balans i tillvaron så de inte har samma makt över mig längre. När de sedan kommer fram så måste jag våga möta dem om jag ska kunna komma vidare i mitt liv och utvecklats som människa!
Ha det så bra så hörs vi igen i nästa inlägg/ Kram Bettan
