När vi föds är vi helt beroende av hjälp från vår omvärld för att överleva. För varje levnadsår så samlar vi på oss kunskaper och erfarenheter för att vi ska lära oss att en dag stå på egna ben och bli självständiga individer.

I vårt samhälle räknas självständighet som en mycket god egenskap och något som värderas väldigt högt. En människa som kan klara det mesta själv utan att behöva be om hjälp hyllas ofta av sin omgivning då det ses som en styrka att kunna övervinna hinder på egen hand. Dessa höga krav bidrar till att sjukskrivningar på grund av utmattning och depressioner skjuter i höjden i vårt land. Vi måste därför bli bättre på att lära oss känna efter hur mycket vi klarar av i en situation och bli medvetna om våra begränsningar så vi kan dra i handbromsen innan vi går in i väggen.

 

De flesta av oss skulle nog inte tveka att sträcka ut en hjälpande hand till våra medmänniskor men när det är vi själva som behöver hjälp så är det många som upplever att det är något som är svårt att be om. En anledning till det kan vara att vi är rädda för att bli avvisade eller för att vi känner oss sämre bara för att vi inte kan klara oss utan hjälp. Vi bör då påminna oss om att det inte finns en enda människa som är bra på allt men att alla är bra på något! Vi gynnas därför av att utbyta kunskap och erfarenheter med varandra och kan tjäna enormt mycket på att släppa på vår stolthet och ta modet till oss och våga be om hjälp.

 

Varje gång man gör något för någon annan så växer man som människa och därför är det viktigt att vi blir bättre på att både ge och ta emot hjälp från varandra. Men det får aldrig ske på bekostnad av ens egna hälsa! Jag är en person som allt för ofta lägger mig själv åt sidan för att hjälpa andra i första hand. Även om jag inte har några problem med att kavla upp mina ärmar och hugga i när det behövs så får jag inte låta det gå ut över mitt eget välmående. Mina behov är lika viktiga som andras och det är något jag behöver tänka på.

 

Jag är en person som har väldigt svårt att be om hjälp då jag helst vill klara allt på egen hand. I skolan så undvek jag att räcka upp handen då jag inte förstod en uppgift för jag inte ville visa att jag inte klarade av den. Om jag skulle jag sitta i en båt mitt på ett stormande hav och tappa mina åror så skulle jag försöka ta mig i land på egen hand först innan jag skulle ta emot en utkastad livlina. Detta beror på att jag ser det som en svaghet att ta emot hjälp och försöker därför klara allt själv. 

Jag ställer alldeles för höga krav på mig själv och vill alltid prestera på topp både på arbetet och hemma i min vardag. När jag tar på mig för mycket så kan jag tydligt känna att kroppen sänder ut varningssignaler som säger åt mig att ta det lite lugnare. Men jag har svårt att lyssna på dem och pressar kroppen till den yttersta gränsen många gånger bara för att jag ser det som ett stort misslyckande om jag tvingas be någon om hjälp.

 

Det finns en sak som jag har väldigt svårt att hantera och det är ångest. Vissa dagar då det känns som om jag ramlat ner i ett stort svart hål så brukar det oftast hjälpa om jag får prata med någon. Men istället för att tala om för min omgivning att jag behöver få ventilera mina tankar för att få ångesten att släppa greppet om mig så sätter jag mina taggar utåt. Hela mitt kroppsspråk kan signalera att allt jag behöver är en utsträckt hand men ändå kan jag inte be om den. Jag vill inte känna att jag är i vägen och ta upp någon annans tid med mina problem och det är därför jag undviker att be om hjälp. Det vore så mycket bättre om jag kunde erkänna att jag hamnat i en situation som jag behöver hjälp att hantera! 

 

Många känner säkert igen talesättet att ensam är stark och det är något jag ofta försöker leva efter. Men hur mycket sanning ligger det i dessa ord? Den som är ensam måste lära sig att klara sig själv, tåla motgångar och lösa problem om den ska kunna ta sig framåt i livet. Om man lägger till en stor portion envishet också så får man förmågan att kunna resa sig efter nästan varje nederlag. Men förr eller senare så kommer man fram till ett hinder som är för brant för att man ska kunna ta sig över det utan hjälp från andra. I det läget är inte ensam stark, utan då blir den som är ensam svag och sårbar i stället.

 

Även om många har ett stort behov av att känna att de är självständiga individer som inte bara följer den stora massan så måste vi inse att vi är beroende av andra om vi ska kunna ta oss vidare i livet och växa som människor. Därför är det ingen svaghet att be om hjälp. Det är snarare ett stort tecken på styrka om man lyckats komma till den insikt som krävs för att kunna erkänna både för sig själv och för andra att man inte klarar allt på egen hand.

När vi tagit emot hjälp från någon så är det viktigt att vi visar den personen vår uppskattning och försöker göra något gott tillbaka. Då kan vi få ett kretslopp av hjälpsamhet, värme och omtanke för varandra. Om vi kan lyckats med det så kan vi få ett mycket bättre samhälle som genomsyras av medmänsklighet och kärlek <3