En tidig morgon i mitten av september så var det dags för mig att åka till kulturhuset i Järna för att lyssna på föreläsningen "Att leva är livsviktigt" av Han! Hon! Hen! Den! Vem? Det är Jag! Föreläsningen handlar om hur det är att födas i fel kropp, om Alexander som blev Alexandra. Föreläsare: Alexandra Jensen Zoffmann

 

“Kedjorna brast. Alla kedjor jag lindat runt mig brast en efter en. Tills jag en dag stod där och insåg att om jag inte gjorde någonting så skulle jag gå under fullständigt. Jag lyfte luren och ringde efter hjälp” Vi får ta del av den orkan av tanke, känsla och vilja som tog plats i Alexandras liv. Hon delar med sig av sina försök till att leva med och anpassa sig efter kroppen som inte var hennes och vilka konsekvenser det höll på att få. Förutom att berätta om sitt liv så bjuder hon även på vacker sång och musik. 

 

Detta är en föreläsning som jag hade sett fram emot väldigt länge och redan då vi steg in genom portarna i den otroligt vackra byggnaden så kunde jag känna att jag var både spänd och förväntansfull inför det jag snart skulle få se och höra! 

När man har så höga förväntningar på att något ska vara bra så finns det alltid en risk att man blir besviken, men i det här fallet så kände jag på mig att jag skulle få en bra upplevelse och det fick jag! Föreläsningen var bättre än vad jag hade vågat hoppas på och jag tappade inte fokus en enda gång trots att jag har koncentrationssvårigheter. Det är det högsta betyg en föreläsning kan få av mig!

 

Alexandra är mycket skicklig på att fånga och trollbinda sin publik och föreläsningen hinner aldrig bli tråkig fast den är flera timmar lång. Hon är en expert på att hela tiden hålla intresset och nyfikenheten uppe hos de som lyssnar då hon blandar det tunga allvaret med en stor portion humor. Hon är genuin och äkta och ingen som sitter i rummet kan ta miste på hennes stora engagemang och på att hon brinner för det hon pratar om.

Hon beskriver öppet och ärligt känslan av att gå från att vara trasig till att bli hel men hur omgivningen ser tvärtemot. Jag tror att det kan vara svårt för många att förstå och sätta sig in i hur det känns att vara född i fel kropp men genom att beskriva det på ett dramatiskt och levande sätt lyckats Alexandra träffa mig rakt in i hjärtat. Genom att använda sig av ett mycket uttrycksfullt kroppsspråk förstärker hon sitt budskap och jag kan förstå och känna den smärta hon vill förmedla. 

När hon delar med sig om den inre längtan hon har känt att vilja bli tjej så gör det ont på riktigt i min själ. Hon lyckades beröra mig så djupt att jag vid flera tillfällen hade svårt att hålla tillbaka mina tårar och när hon gjorde låten “sound of silence” höll det på att brista fullständigt. Hon sjöng den med en så otrolig inlevelse och stark känsla att jag rös i hela kroppen. Det är en låt som betyder väldigt mycket för mig och att få höra när hon gjorde den med sin vackra röst blev därför ett väldigt känslofyllt och magiskt ögonblick!

 

Några andra starka ögonblick jag bär med mig från föreläsningen är när hon berättade om att hon lagt sig på kvällen och önskat att hon dagen efter skulle vakna upp och vara hel och att det skulle vara rätt. Det är något jag kan relatera väldigt starkt till då jag gjort samma sak under hela min uppväxt. Jag önskade varje kväll då jag gick och la mig att jag skulle vakna upp och vara normal, att få passa in och inte behöva känna att allt bara var fel.

Hon berättade också om att hon tyckt att det var äckligt och pinsamt med killar som hade tjejkläder. Den meningen provocerade mig så mycket att jag bara ville skrika rakt ut! Jag tycker att det är bland det vackraste som finns då en person vågar vara sig själv och jag kan inte alls förstå varför killar som bär tjejkläder måste mötas av sånt förakt.

 

Under ett tillfälle under föreläsningen säger hon meningen “det går inte att bota kärlek” och den fastnade i mitt huvud då den fick mig att börja tänka massor! Varför känner vissa människor att de måste bota det de inte kan förstå? Jag är helt övertygad om att det finns många som inte kan förstå begreppet transsexualism men varför strävar vi inte efter att försöka förstå det vi inte kan greppa? Om vi en dag ska kunna få ett samhälle där våra olikheter accepteras så måste vi börja med att öka vår förståelse för varandra!

 

Transpersoner är tyvärr en mycket utsatt grupp människor och många lider av psykisk ohälsa och är mer benägna att begå självmord. Det är en mycket dyster statistik som vi behöver hjälpas åt för att förändra. Om synen på transsexualism ska kunna förändras så behöver människor få kunskap och förståelse för vad det innebär att födas i fel kropp. Därför behövs det människor som Alexandra! Med sin föreläsning sprider hon den kunskap som krävs för att vi en dag ska kunna bota den transfobi som råder i det här samhället. En fobi som för mig är helt obegriplig men som ändå existerar!

Jag vet att Alexandra är en helt fantastisk människa då jag har haft den stora förmånen att få lära känna henne. Jag har aldrig mött någon som ger så mycket av sig själv till andra som hon gör. Därför gör det mig så otroligt ledsen att hon ska behöva mötas av fördomar och oförståelse samt behöva kämpa för att bli accepterad i det här samhället. Jag kommer därför aldrig sluta kämpa för hbtq-personers rättigheter då min högsta önskan är att alla oavsett sexuell läggning eller könsidentitet ska få leva i en värld som genomsyras av kärlek, acceptans och förståelse.

 

Jag rekommenderar alla att gå och se och lyssna på Alexandras föreläsning då hennes berättelse är mycket intressant, spännande och väldigt givande. Den har alla ingredienser som krävs för att göra en föreläsning bra. Förutom att dela med sig av sin resa belyste hon också en rad viktiga aspekter som gav upphov till massor med nya tankar och funderingar. Hon är en mycket stor inspirationskälla och jag tror att hon kan vara en förebild för väldigt många, speciellt för dem som vill och behöver få komma ut. Om fler människor vore som henne så skulle den här världen vara så mycket bättre!