Nu var det ett tag sedan jag släppte ett inlägg här och flera trogna följare har hört av sig och undrat varför. Det är så fint och fantastiskt att människor som jag inte alls känner eller har träffat förut bryr sig om hur jag mår och därför vill jag ge er en förklaring till varför det ekar tomt här i bloggen just nu. Jag skulle kunna säga att det enbart beror på brist på inspiration vilket delvis är sant, men eftersom jag är ärlig i den här bloggen så vill jag berätta för er hur jag mår på riktigt! 

 

De senaste månaderna så har jag känt mig helt slut och tom på energi samt väldigt låg och nedstämd med. Det beror på att jag de två senaste åren har gått igenom flera tuffa perioder och tampas med väldigt hårda motgångar som nu börjar ta ut sin rätt.

Man skulle kunna beskriva det som att jag har sprungit världens längsta maratonlopp och äntligen har kommit fram till mållinjen men utan att få något pris. Jag har längst vägen tagit mig upp för väldigt branta uppförsbackar men när jag väl har kommit upp till toppen så har jag inte unnat mig själv någon vila utan sprungit vidare direkt till nästa uppförsbacke. Det är som att jag skulle ha åkt hela vasaloppet utan att stanna upp och dricka blåbärssoppa en enda gång och det har dränerat mig på all min energi. Anledningen till att jag har gjort det är för att jag har varit så rädd för att stanna upp och möta alla de känslor som finns inom mig och som jag inte har hunnit bearbeta än!

 

Det känns som att jag befunnit mig på en resa i en luftballong som nu har kraschat in i en gigantisk bergvägg och gått sönder. Den väggen orsakade ett stort hål i ballongen som gjorde att den tappade all sin luft och sjönk till marken. Där har jag landat och ligger just nu utslagen på marken helt oförmögen att kunna ta mig upp därifrån. Det känns som att mitt batteri är helt urladdat då jag känner mig både tom och slutkörd. 

Jag har nyligen börjat inse att den väg som jag har skapat i mitt inre kanske inte kommer att se ut som jag trodde att den skulle göra och det har varit svårt att möta och hantera. Det handlar om flera saker som kanske inte blir som jag har tänkt mig och det tar tid att bearbeta. När jag inte mår bra så passar även mina hjärnspöken på att härja omkring mer än vanligt inne i mitt huvud och det gör så att jag får ångest och mår ännu sämre. 

 

Den senaste tiden så har jag pendlat väldigt mycket från att ha dagar då allt känns hur bra som helst till att ha dagar då jag knappt orkat ta mig ur sängen alls vilket har tärt enormt mycket på mitt psyke och gjort mig väldigt sårbar. De dagar som har varit extra tuffa har jag haft en väldigt stark och intensiv längtan efter att bara packa en väska och sätta mig på ett flygplan som tar mig till andra sidan Atlanten och staden som aldrig sover för att få lite distans till allt. Men det som får mig att vilja stanna kvar här är världens bästa praktikplats!

Jag älskar verkligen mitt arbete där då jag får kombinera det som jag tycker allra mest om, att arbeta med människor samtidigt som jag får utlopp för min kreativitet. Jag har även fått möjligheten att påbörja flera och intressanta projekt där som inspirerar mig väldigt mycket och det höjer mitt humör och gör så att jag mår bättre! Men trots detta så har jag känt att jag inte riktigt har orkat med mitt arbete då jag har varit mycket trött och orkeslös. Detta är något som har gjort mig väldigt ledsen då jag inget hellre vill än att få vara där och utföra mina inspirerande arbetsuppgifter!  

 

Jag har länge trott att orsaken till att jag har mått så pass dåligt enbart berodde på min mentala hälsa men jag beslutade mig ändå för att kontakta vårdcentralen för att kontrollera om det var något annat som var fel.

Det var tur att jag gjorde det då det visade sig att kroppen inte alls är i balans för tillfället. Jag fick veta att jag har järnbrist och att kroppens järndepåer är helt tömda samt att jag har både lågt blodvärde och blodtryck. Eftersom jag också har en autoimmun skjukdom i sköldkörteln som påverkar hela min kropp och får mig att må sämre då jag inte är i balans så är det inte konstigt att jag inte har mått bra. Därför kommer jag nu att fokusera på att försöka laga min trasiga kropp och själ så att jag kan börja må bättre igen. Jag är väldigt otålig och vill att det ska ske på några veckor men jag får nog accepeptera att det kommer ta lite längre tid än så. Under den tiden så ska jag se till att göra saker som jag mår bra av och som kan hjälpa mig att få min energi att komma tillbaka!

 

Jag kommer självklart att börja skriva här igen då jag känner en stark längtan efter det att få släppa givande och inspirerande inlägg men just nu så finns inte riktigt orken till det. Men den kommer förhoppningsvis tillbaka inom en snart framtid och då kommer den lilla udda fågeln att flyga in här i bloggen igen och skapa nya, fräscha och intressanta inlägg!

 

 

 

Ha det så bra så hörs vi igen i nästa inlägg/ Kram Bettan