Precis som att bilens motor behöver bensin så behöver våra hjärnor stimulans och utmaningar. Vi mår därför bra av att utmana oss själva och sätta upp mål som vi sedan strävar efter att uppnå. Motivationen är som hjärnans egen motorolja och behövs för att vi ska kunna ta oss dit vi vill. För att kunna skapa det så behöver vi först ha ett motiv och sedan en konkret anledning till varför vårt uppsatta mål är viktigt för oss. När vi gjort det så skapas den drivkraft som krävs för att vi ska orka kämpa i de perioder då det tar emot som mest. Men den drivkraften kan försvinna om man hela tiden stöter på hinder och vägen framåt känns som en enda lång uppförsbacke. 

Jag har sedan några veckor tillbaka känt att jag hamnat i en djup motivationssvacka. Detta skedde efter några dagars ledighet då jag fick tillfälle att reflektera över allt som hänt det senaste året. Jag fick även tid att fundera över min framtid och vad som är viktigt i mitt liv och insåg att det är många mål som jag inte lyckats nå fram till.  

Jag har sedan dess haft svårt att finna mening med saker i min tillvaro då det känns som att jag bara går runt i cirklar utan att komma framåt. Det känns som att jag befinner mig i en världens största skog där jag har gått vilse. Jag finner ingen väg ut då alla stigar verkar leda mig tillbaka in i skogen igen och det får mig att bli frustrerad. Jag kommer inte fram dit jag vill då min destination känns längre bort än någonsin! Det ger mig en känsla av att vilja sätta mig ner på marken och kasta av mig båda mina skor och bara ge upp!

 

Vi människor behöver ha drömmar och mål för att skapa en drivkraft för att ta oss över de hinder vi möter på vägen genom livet. Att skapa mål som vi kan sträva efter skapar en mening i vår tillvaro och gör oss motiverade att kämpa för det vi vill uppnå. Jag är en person som är beroende av att ha mål att fokusera på och det är det som driver mig att komma framåt. När min klocka ringer tidigt på morgonen och jag ska kliva ur sängen så underlättar det otroligt mycket om jag har ett "VARFÖR" till att stiga upp.

Jag tror att alla människor behöver hitta sitt eget "varför" då det annars kommer vara mycket svårt att anstränga sig för att ta sig framåt i livet. När man vet varför man gör något så blir det lättare att hitta sin drivkraft och motivation. Men även om man vet det så kan man ibland tappa bort sitt "varför" om man upplever att målet man strävar efter suddas ut. Den drivkraft man har inom sig kommer då sakta att börja tyna bort. Man kan då behöva leta efter en ny väg och ett nytt "varför" för att orka ta sig vidare. Men det tar tid att hitta och under den tiden så kan man känna sig väldigt vilsen och börja ifrågasätta meningen med allt. 

 

Jag har en enorm drivkraft inom mig som kan flytta berg om det skulle behövas. Men då måste jag kunna se en slutdestination. Om mitt mål var att ta mig till USA så skulle jag kunna sätta mig i en båt och försöka ro över Atlanten bara jag vet att målet finns där på andra sidan. Jag har inga som helst problem med att kämpa för det jag vill uppnå då det är något jag fått göra i hela mitt liv. Det är den egenskapen som har tagit mig dit jag är idag. För mig är det inte själva målet som är viktigast utan resan och vägen dit då det är den som gör att man utvecklats som människa! 

Men även om det är resan som har störst betydelse så är jag beroende av att kunna se målet även om det råkar ligga väldigt långt borta. Men i nuläget så kan jag inte se min slutdestination överhuvudtaget. Jag vet att det finns en väg dit men den är så krokig och fylld med uppförsbackar att jag har svårt att se hur jag någonsin ska komma fram. När något känns så oändligt långt borta så är det därför lätt att man tappar sin drivkraft och motivation. Hur mycket jag än kämpar så känns det som att det inte kommer räcka till för att ta mig dit jag vill och det har fått mig att vilja kasta in handduken och ge upp. Det känns som att den kämparglöd som jag vet finns inom mig håller på att slockna och jag vet inte hur jag ska lyckas tända den igen! 

 

Om man inte lyckats komma dit man vill vad finns det då för mening med att fortsätta kämpa? Det är en fråga som går på högvarv i mitt huvud just nu. 

På min sovrumsdörr så har jag satt upp mitt favoritcitat som är: "If you can dream it, you can do it!" Jag läser det högt varje morgon då det är något jag verkligen tror på. Men ibland kan man behöva lägga upp vissa av sina drömmar på hyllan då det helt enkelt är för lång väg dit. Även om det är något som kan göra fruktansvärt ont att inse så är det ibland nödvändigt om man ska kunna ta sig vidare i livet. Det går inte lägga all sin energi på att sträva efter saker som man inte kan nå fram till. Då är det bättre att fokusera på att försöka hitta nya mål och drömmar även om det kan vara väldigt svårt att ge upp något som man verkligen har drömt om. 

 

Jag vet att man aldrig ska sluta kämpa om det är något man verkligen vill ha! Men just nu så känns det som att kraften har gått ur mig helt. Eftersom jag är motivationsstyrd så påverkar det mig väldigt mycket då jag hamnar i dessa svackor. Både kropp och själ går då in i ett energisparläge där det varken finns ork eller lust att göra så mycket annat än det som är nödvändigt för att få vardagen att fungera.

Jag vet dock att jag har både viljan och kraften som krävs för att ta mig dit jag vill även om det inte känns så just nu. Jag vet också att jag kommer att resa mig upp igen då det inte ligger i min natur att bara ge upp. Men innan jag kan göra det så behöver jag ladda upp mina batterier igen då jag känt mig totalt slutkörd efter allt som varit. Jag måste också börja vrida och vända på varenda sten jag passerar på min väg för att försöka hitta min motivation igen även om det tar emot och känns svårt. 

 

Det här blev inte världens mest upplyftande och inspirerande inlägg. Men för mig är det viktigt att försöka vara så ärlig som möjligt i den här bloggen och därför vill jag dela med mig av att det kan kännas så här vissa perioder. Livet innehåller både toppar och dalar och det vill jag kunna skriva om även om inläggen kanske inte blir så positiva och inspirerande då.