När vi föds och kommer till den här världen så är vi helt beroende av andra människor för att vi ska kunna överleva men med tiden så minskar det behovet då vi sakta men säkert börjar stå mer på våra egna ben. När vi sedan har växt upp och är tillräckligt stora för att ta klivet ut i den stora världen så är det också dags för oss att börja axla rollen som både manusförfattare och huvudrollsinnehavare i filmen om våra liv. Vi kan då välja att designa livet exakt så som vi vill ha det men med den friheten följer också ett ansvar både för oss själva och för våra handlingar. Vi behöver därför se till att skapa en så bra relation med oss själva som möjligt då det kommer öka våra förutsättningar för att vi ska kunna ta oss an livets utmaningar på ett bra och förnuftigt sätt. 

De människor som har funnits med oss på vår resa genom livet och förberett oss för att vi ska kunna bli självständiga kommer självklart fortsätta att vara en stor och viktig del i våra liv men relationerna som man har med dem kan aldrig bli viktigare än den som man har till sig själv! Det är därför viktigt att man lär sig att verkligen prioritera den då man inte bara investerar i sig själv och sin framtid utan också skapar möjligheter för sin personliga utveckling! 

 

Du är den enda som alltid kommer att vara med dig genom livets alla stunder och det bästa du kan göra för att den resan ska bli så trivsam och behaglig som möjligt är att se till att utveckla en vänskap med dig själv! Men tyvärr så är det många gånger lättare sagt än gjort då det kan vara oerhört svårt att börja älska sig själv för den man faktiskt är. Det är ofta ett livslångt arbete men ju tidigare vi börjar desto längre kan vi ta oss på den väg som leder oss fram till den plats där vi kan finna den inre tillfredställelse som vi alla förtjänar att få känna! Det som ofta står i vägen för att vi ska kunna börja älska oss själva och bli vår egen bästa vän är den inneboende kritiker som finns djupt inom oss alla. 

Hur mycket vi kritiserar oss själva beror på vad vi har för personlighet och på vad vi bär med oss i vår ryggsäck från tidigare upplevelser men också på vad vi har fått höra från andra människor i vår omgivning. En gemensam nämnare brukar dock vara att vi många gånger tenderar att ställa betydligt högre krav på oss själva än vad vi gör på andra människor. Det innebär att vi ofta är stöttande och peppande mot andra i vår omgivning men kritiska och nedvärderande mot oss själva och det är något som vi behöver förändra! Jag tror därför att det är viktigt att vi lär oss att rikta den värme och omtänksamhet som vi känner för andra även mot oss själva då det är en förutsättning för att vi ska kunna få ett lyckligt och harmoniskt liv. 

 

Jag är många gånger alldelses för hård mot mig själv och är definitivt min absolut största kritiker. Jag är perfektionist och vill alltid prestera på topp i allt jag tar mig för och det behöver inte vara fel då det arbete jag lägger ner oftast blir väldigt bra. Men det får inte leda till att jag sätter upp helt orimliga krav för mig själv som jag måste leva upp till då ingen människa klarar av det i längden.

Man ska självklart alltid sträva efter att bli bättre och fortsätta utvecklats men man måste också kunna ta ett steg tillbaka, rannsaka sig själv och sina misslyckanden för annars så lär man sig ingenting och kan heller inte växa som människa. Jag tror att jag har eftersträvat perfetion för att på något sätt försöka kompensera för de brister jag har då jag så många gånger har fått höra att jag inte räcker till eller duger som jag är. Men de senaste månaderna så har jag gjort en inre resa där jag verkligen har fått möta mig själv på riktigt och där tog jag beslutet att jag skulle bli min egen bästa vän vilket har bidragit till att jag har börjat acceptera mina brister och inte har så höga krav på mig själv längre! 

 

Jag tror att det är viktigt att vi alla lär oss att tycka om oss själva för dem vi är samt lär oss att omfamna både det som är starkt och svagt, ljust och mörkt samt gott och ont då de alla är delar i vår personlighet. Vi kan inte välja att plocka bort de sidor som vi anser är negativa utan vi behöver lära oss att accepera dem! Den skarpa självkritik som vi riktar mot oss själva sårar vår stolthet och raserar hela vårt värde och därför så måste vi se till att börja utöva ett betydligt godare och mer kärleksfullt ledarskap där vi är mer förstående och toleranta mot oss själva. Ingen ska behöva leva upp till en massa höga förväntningar bara för att förtjäna kärlek och därför så tror jag att det är viktigt att vi lär oss att faktiskt ge oss själva en vänlig klapp på axeln även de dagar då vi kanske inte klarar av att prestera på topp. 

 

De flesta som får frågan om vem eller vilka som är viktigast för dem i livet svarar tveklöst att det är deras barn eller den partner som de lever tillsammans med och så kan det självklart vara men vi måste samtidigt lära oss att förstå att den person som vi alltid kommer att vara närmast är oss själva! De barn som fortfarande bor hemma kommer så småningom att flytta ut och den som man lever med kanske kommer på att hen vill skiljas efter flera år tillsammans och då står man plötsligt där och ska klara sig på egen hand. Det är därför viktigt att vi skapar oss en egen identitet och bevarar våra intressen så att vi kan skapa oss ett meningsfullt liv som vi kan falla tillbaka på om det skulle komma en dag då allt faller samman. Vi behöver också se till att bygga upp en inre trygghet för att ge oss själva den bästa förutsättningen för att vi ska klara av att stå på egna ben! 

Jag är en person som har tvivlat väldigt mycket både på mig själv och min kapacitet och därför så har jag alltid sökt efter den tryggheten externt men nu så har jag insett att jag måste börja bygga upp den inom mig själv och därför så är det något som jag har arbetat väldigt aktivt med de senaste månaderna. Man kan absolut ha viktiga personer i sin omgivning men man får aldrig göra misstaget att börja leva enbart för någon annan då man måste göra det för sin egen skull. När eftertexterna till filmen om ens liv rullar så behöver man ställa sig frågan om man vill se sig själv stå som huvudrollsinnehavare eller om man vill se sitt namn bland birollerna? Svaret är självklart för de allra flesta men ändå så prioriterar vi inte oss själva och det som faktiskt är viktigt för oss utan vi tänker ofta mer på vad alla andra tycker och tänker. Vi måste därför börja stå upp mer för oss själva och välja den väg som är rätt för oss oavsett vad människor i vår omgivning tycker om det! 

 

Många har nog hört det klassiska uttrycket att man måste älska sig själv först innan man kan älska någon annan och hur klyschigt det än låter så är det faktiskt sant! Det innebär att det är först när vi på riktigt börjar respektera och värdesätta oss själva som vi kan börja bygga bra och hållbara relationer med andra människor i vår omgivning. När vi mår bra på insidan och har skapat en stabil grund inom oss själva som vi kan utgå ifrån så får vi en större kapacitet att ge av oss själva till andra och därför så behöver vi se till att alltid prioritera oss själva och vårt eget välbefinnande!

En del kanske tycker att det låter själviskt att sätta sig själv i det främsta rummet men hur kan det vara egoistiskt att prioritera sitt eget välbefinnande då det är en nödvändighet för att man ska kunna vara närvarande både för sig själv och för andra?! En bil som har ett tomt batteri startar inte och detsamma gäller för vår kropp och själ vilket innebär att man behöver lära sig att fylla på sina egna batterier först och därför så måste vi alltid börja med att prioriotera oss själva. Om jag ska klara av att ta emot någon som faller så behöver jag själv kunna stå stadigt med båda fötterna i golvet för annars så kommer vi båda att falla och för att lyckats med det så behöver jag se till att hitta en inre balans och det kan jag bara göra om jag tar hand om mig själv på ett bra sätt! 

 

Så slutsatsen av det här inlägget är helt enkelt att den viktigaste personen i ditt liv alltid kommer att vara DU och ingen annan! Därför bör du alltid se till att trösta dig själv varje gång som du faller till marken, uppmuntra dig själv varje gång som du ska försöka ta dig över ett gigantiskt hinder och så får du inte glömma bort att ge dig själv en värmande kram då allt känns tugnt och hopplöst. Du ska helt enkelt börja rikta den omtänksamhet och empati som du känner naturligt för andra även mot dig själv för att du är värd det! Det finns nämligen ingen annan i hela den här världen som är som dig och det betyder att du både är unik och fantastisk. Jag vet att det är något som kan vara väldigt svårt att ta till sig och förstå då jag själv arbetar mycket med det just nu men vi måste ändå försöka då det på sikt kommer att bidra till att hela vårt liv blir så mycket bättre!