Jag tror väldigt starkt på att allt händer av en anledning, att vissa saker är menade att ske. När en dörr slås igen så kommer det att öppnas en ny någon annanstans och det kan ge oss möjligheter som man inte såg från början.

 

Att jag inte fick vara på min praktik som jag hade på äldreboendet ledde till att jag åkte och besökte sambons arbetsplats. Jag har varit intresserad av att följa med dit sen i början av året men väntat med det för jag var rädd att mina brister skulle vara i vägen och så har det varit väldigt jobbigt att vara öppen med att jag har en diagnos. 

Jag är så tacksam för att jag fick följa med dit då miljön där med inspirerande människor och roliga aktiviter har väckt något i mig som jag trodde var helt borta.

Jag har blivit mer kreativ och det märks framförallt här i bloggen då det går mycket lättare att skriva bra texter. Faktum är att det är en hel del texter som föds där, de bara ploppar upp i huvudet bara av att vistas där. 

Något annat som hänt är att jag känt mig mer levande och att en liten bit av min tomhet som jag bär med mig varje dag sakta har börjat fyllas igen. 

 

Vad har jag lärt mig av det? Jo jag har lärt mig att man aldrig ska stirra sig blind på en stängd dörr för det kan finnas en öppen bredvid!

En dörr som man hade missat att gå in i om man fortsatt stirra på den stängda dörren.

Förra året så gick jag in i en sak till hundra procent men fick den dörren rätt i ansiktet då den slogs igen. Först föll jag lånsamt ihop på marken innan jag reste mig och gjorde allt jag kunde för att öppna dörren och komma in igen. Men den var låst och gick inte att få upp. Sen dess har jag letat efter att en ny dörr ska öppnas.

 

Men när jag väl hittar en ny dörr så har jag dock ett stort problem. Jag går fram och öppnar och kikar in och sen så backar jag och blir rädd för att gå in bara för att jag inte orkar bli besviken eller misslyckats med något.

När en dörr öppnas till något okänt så är det ofta skrämmande med då måste man komma ihåg att det är ett steg till att man utvecklas. Att gå igenom olika utmaningar gör att växer som människa. Man måste våga satsa och ge sig in i saker som man vill göra även om man är rädd för att misslyckats för först då lever man sitt liv fullt ut. 

 

Till alla er som blivit av med era jobb eller praktikplatser, ta till vara på den här tiden och fundera över vad ni vill göra med ert liv och vad som är viktigt för er. 

Även om saker känns tungt just nu så försök att se möjligheter i stället för att se hinder. Var inte rädda för att misslyckats, om det händer så får man samla sina krafter och försöka resa sig upp igen och leta vidare efter en ny dörr för den finns där någonstans.