För ett tag sen så såg jag filmen "Min Pappa Marianne" på bio och jag kom på att jag skulle skriva en liten recension så här kommer den!

 

Rolf Lassgård och Hedda Stiernstedt spelar huvudrollerna i denna underbara feelgoodfilm och de gör fantastiska rollprestationer. 

Filmen handlar om Hanna som lämnar Stockholm efter en misslyckad karriär och ett brutet förhållande flyttar hem till barndomsstaden Alingsås och till sina föräldrar.

När pappa Lasse, som är en omtyckt präst i staden släpper den stora bomben att han en längre tid har klätt sig i kvinnokläder och nu vill leva offentligt som Marianne får Hanna en chock och hennes värld vänds upp och ner.

 

 

Det här är ingen tragisk film om att komma ut i ett kallt samhälle utan en film med massor med värme och kärlek som handlar om modet att våga vara den man är. Man kan känna under filmens gång hur Marianne bor inne i Lasse och bara längtar efter att få finnas till. 

Filmen fokuserar väldigt mycket på far-och-dotter relationen mellan Lasse och Hanna. Hur deras relation sätts på hårda prov då Hanna upplever att Marianne kommer och tar hennes pappa ifrån henne.

För Lasse blir det en balansgång att göra det han måste göra. Han är beredd på att möta omvärlden och sin församling men rädslan att förlora sin familj och att dem inte ska kunna förstå hans beslut är svårare. 

 

Det här filmen är både gripande och kärleksfull på samma gång. 

Jag tycker att man får en helt annan förståelse för dels den inre konflikt som finns hos Lasse men också hur hans beslut påverkar en hel familj.

Filmen visar på ett bra sätt resan som Lasse gör för att få vara sig själv och resan som Hanna måste göra för att kunna förstå och acceptera. 

Det här är ett laddat ämne som i den här filmen behandlas med väldigt stor respekt samtidigt som det också finns en lättsam ton.

Jag tror att filmen kommer att utmana mångas fördomar vilket jag tycker är så bra!